Med nål och tråd

Nu har jag äntligen lyckats med fotograferandet av mitt senaste textila handarbete, nämligen det här broderiet:

Motivet hittade jag i en av mina märkböcker. Det var ett bra tag sedan jag broderade något och jag hade i det närmaste glömt hur trevligt det är, för att inte säga lugnande och vilsamt! Ett stygn i taget liksom, det får ta den tid det tar. Långsamhet är bra ibland. Exakt vad det ska bli av broderiet är jag dock inte helt på det klara med för tillfället. Kanske syr jag ihop det med ett lämpligt tyg och gör en kudde av det till den där kökssoffan jag inte har. 

Stackars ignorerade blogg

Alltså, imorgon ska jag försöka stiga upp innan det blir mörkt så att jag hinner ta lite bilder till de inlägg som, tro det eller ej, är på gång. Men som sagt, det bygger på att jag tar mig upp ur sängen i god tid... Inte en av mina främsta talanger om vi säger så.

November i bilder

Insåg att jag knappt tagit några bilder alls under november, i alla fall inga värda att visas här. Mest beroende på det eviga mörkret och det faktum att jag som nattarbetare oftast sover under de få ljusa timmarna. November tillhör verkligen inte mina favoritmånader så det är bara bra att december är här nu. Än så länge har jag tyvärr inte gjort så många julförberedelser eftersom jag varit alldeles för sjuk och eländig den senaste tiden, men om jag frisknar till någon gång ska det bakas pepparkakor och lussebullar, göras julgodis och tas fram julpynt. Tomtar i varenda vrå är mitt mål! Eller kanske inte. Julklappar ska förstås också hinnas med. Jag vet på ett ungefär vad folk ska få så jag känner mig inte alltför stressad över det. Hur många egenhändigt gjorda klappar det blir i år återstår dock att se.

Kudde till kökssoffan (som jag inte har)

Till de möbler som jag helst av allt vill ha hör en kökssoffa. Eftersom större delen av mina köksmöbler är vitmålade tänkte jag först att även soffan ska vara vit, men nu tror jag att ljusblått skulle bli ännu bättre. Hur det än blir så får jag i alla fall ytterligare en plats att lägga kuddar på. Alltså, kan man någonsin få för många kuddar? Tror inte det. 

Det dröjer kanske ett tag innan jag hittar en lämplig kökssoffa men jag har åtminstone kommit en bit på vägen. Min syster Maria gav mig nämligen den här kudden som hon gjort till min framtida soffa. En bra början!

Lite lagom less

För tillfället har jag ingen vidare lust eller energi till det man, lite högtravande, kan kalla skapande verksamhet. Symaskinen står och samlar damm på köksbordet och det ligger garn och tygtravar överallt samtidigt som jag mest sitter i soffan helt oengagerad. Trött. Less. Allt känns bara tråkigt (och inte blir det bättre av att det är mörkt, grått och trist utomhus; det är nästan så att jag längtar tills det börjar snöa på allvar för då blir det åtminstone lite ljusare). Samtidigt vet jag att det förmodligen kommer att vända, det brukar göra det till slut. Tack och lov!

En sak har jag i alla fall gjort de senaste veckorna. Mitt badrum går i rosa, svart och vitt (alla textilier alltså, inte golv och väggar) och jag tyckte att det saknades en tavla att ha ovanpå badrumsskåpet, så jag bestämde mig för att göra en i nyss nämnda färgskala.

Jag botaniserade bland mina stora pappers- och tidningshögar och efter en hel del klippande, funderande, omflyttande samt klistrande blev det så här:

Därefter tog jag fram en oanvänd ram som jag hade i gömmorna vilket gav detta ofrivilligt speglande slutresultat:

Än så länge har tavlan inte kommit på plats i badrummet (måste dammtorka först) men jag tror det kommer att bli bra. Åtminstone kan jag glädja mig åt att den matchar handdukarna.

Oktober i bilder

Frusen promenad

Jag älskar att promenera; året runt, kort som långt, med eller utan kamera. Tyvärr har det blivit alldeles för få promenader på sistone, men nu har jag tänkt bättra mig på den fronten så därför gick jag en sväng igår med kameran i högsta hugg (och stelfrusna fingrar som följd).

Höstläsning: del 1

Hösten har än så länge inte inneburit så mycket läsning för min del. Det beror inte på bristande litteraturtillgång; tvärtom har jag en hel hög med böcker som jag längtar efter att ta mig igenom. Nej, det handlar istället om att det varit så mycket annat som har krävt min tid och energi så läsningen hamnade tyvärr lite i skymundan. Böckerna ovan har jag i alla fall hunnit med att läsa, samt ytterligare två - den ena har återlämnats till biblioteket och den andra råkade av någon outgrundlig anledning smyga sig in bland sommarläsningen ("Blameless" av Gail Carriger).

Alla dessa böcker är helt klart läsvärda men "Udda verklighet", "Rules of Civility" och "The Night Circus" hör definitivt till mina favoriter denna höst. Dessutom stoltserar de två sistnämnda med riktigt snygga omslag vilket enligt mig gör allt ännu bättre, och som inte det vore nog överensstämmer böckernas utsidor perfekt med deras innehåll. Jag är oerhört svag för fina och stämningsfulla bokomslag, de kan verkligen vara som små konstverk! 

I god tid innan nästa sommar

Vanligtvis är gult inte en färg jag dras till eller använder i någon större utsträckning, men det här tyget blev jag mycket förtjust i (tilläggas bör att färgåtergivningen inte är helt korrekt, egentligen är den gula färgen en aning mörkare). Om jag inte minns fel fick jag tyget av min syster och hade det i min ägo ett bra tag innan det fick sluta som en väska i lagom storlek. Med lagom menas att den rymmer det allra nödvändigaste och inte halva bohaget. En perfekt sommarväska med andra ord, lämplig när man går på en finklädd söndagspromenad i parken med en stilig man vid sin sida. Inte för att jag brukar gå på såna men drömma kan man ju alltid. Nästa sommar kanske?

Väskan blev givetvis inte klar direkt utan fick ligga och mogna i ett par år innan jag häromkvällen tog mig samman och gjorde klart den. Det som återstod var att sy fast ett av handtagen samt sy igen fodrets botten. På tal om fodertyg så måste jag säga att jag gillar när det är något som överraskar lite (gäller även fodrade kläder). Alltför ofta brukar de vara enfärgade vilket visserligen kan vara snyggt, men många gånger också lite väl tråkigt och försiktigt. Den här väskan fick ett randigt foder som egentligen är mer lila än blått vilket det ser ut att vara på den nedersta bilden. Visst, det kanske inte är den mest stilrena och supermatchande tygkombinationen någonsin, men det måste ju inte vara så oerhört seriöst hela tiden.

Snart ska väskan dock läggas undan då jag starkt betvivlar att den kommer att stå emot höstens regn och rusk, så utvärderingen av hur användbar den faktiskt är får allt vänta tills nästa sommar. Fast jag måste tillägga att det känns väldigt bra att för en gångs skull vara ute i riktigt god tid! 

Färdig filt

Jag blev ju nyligen en aning distraherad i mitt virkande, men nu kan jag dock konstatera att det egentligen inte gjorde så mycket. Tvärtom var det kanske till och med bra med en liten paus, för hör och häpna, nu har jag plötsligt gjort klart den där blåvitröda babyfilten! Jag är nästan imponerad av mig själv. 

På det stora hela är jag nöjd med den, men av någon anledning blev vissa rutor något mindre än de andra. Kanske råkade jag byta virknål, eller så virkade jag rutorna olika hårt. Trots det gick det bra att sy ihop dem och det syns inte heller så tydligt på den färdiga filten. 

Den är inte särskilt stor, bara 60x60 cm på ett ungefär. Varför jag påfallande ofta virkar och syr saker i barnstorlek kan man spekulera i, men som jag ser det beror det antingen på att det helt enkelt ofta går snabbare att göra saker i mindre storlek (och så behövs det inte så stor mängd material), eller så är det den biologiska klockan som försöker säga mig något. Möjligen kan det också vara en kombination av dessa orsaker. I vilket fall tror jag inte att det skadar att ha ett litet lager av sånt här. Man vet ju aldrig vad som händer...

Nu när vi närmar oss kallare tider och den västerbottniska eländesvintern lurar runt hörnet känns det som att en filt modell större vore på sin plats i mitt hem. Därför är jag lite inne på att virka en mormorsfilt i ull i en trevlig färgkombination. Inte alltför stor eftersom den bör bli klar innan vintern är över (vilket i och för sig lär dröja minst ett halvår i dessa trakter) men ändå tillräckligt stor för att kunna mysa under. Nu borde jag väl egentligen inte påbörja ännu en virkning, jag har trots allt mattan kvar att göra, men ibland vill jag kunna ta med mig virkningen någonstans och då är det onekligen lättare med några mormorsrutor än en stor och tung matta.

 

Matchande nagellack är aldrig fel!

September i bilder

Från en virkning till en annan

Jag hade ju som mål att slutföra saker innan jag påbörjade något nytt och jag kan väl säga att det går så där med det just nu. När jag egentligen borde ha ägnat tid åt att göra färdigt denna virkning, som ska bli ungefär så här när den är klar,

gjorde jag istället misstaget att bläddra i "Garnnystan och tygtravar" av Susanna Zacke och Sania Hedengren, och kände mig därefter manad att prova på att göra en av virkningarna i boken (African flower): 

Mormorsrutor i all ära, men det är faktiskt roligt att göra något annat ibland! Åtminstone så skyller jag på det.

Visset värre

Jag tror minsann att blåklinten har sett sina bästa dagar. Dessutom fungerar den som hem åt en mycket stor samling löss. Inte kul. Möjligen hade lusinvasionen kunnat undvikas om jag i ett tidigt skede engagerat mig i att bekämpa de små liven, men jag orkade aldrig riktigt bry mig tillräckligt för att göra något åt problemet.

Som om inte det vore nog hade jag, innan sommaren, problem med löss inomhus. Mina fina hibiskusar fick jag slänga sedan jag upptäckt några miljoner (kanske en något lätt överdrift) äckliga gröna kryp på dem. Kort därefter fick jag se att det krälade mängder av små larver eller något liknande i jorden till två av mina fredskallor. I ren panik fick de också åka i soporna. De enda krukväxter jag nu har kvar är fyra pelargoner - som jag misstänker doftar alltför starkt för att attrahera löss i någon större utsträckning - och en fredskalla som jag numera tittar skeptiskt på varje gång jag går förbi.

Men, jag har i alla fall inte drabbats av hårlöss. Alltid något. Fast man ska ju inte ropa hej...

Jordgubbshjärta

Den här hösten försöker jag utmana mig själv med någonting som jag har väldigt svårt för, nämligen att göra färdigt saker och ting innan jag påbörjar något nytt.

Som exempel kan vi ta detta handsydda hjärta som var så gott som färdigt bortsett från att det skulle fyllas med lavendel och sys ihop, samt att ett upphängningsband skulle sys fast. Inte världens mest ansträngande arbete om vi säger så. Ändå tog det säkert ett halvår innan jag, för ett par dagar sedan, tog mig i kragen och slutförde alltihopa vilket visade sig ta ungefär 40 minuter. Väldigt lång väntan för en så liten arbetsinsats...

Lavendelhjärtat är ganska stort, ungefär 15 cm där det är som bredast. Baksidan, som inte syns på bilderna, består av ett ljusblått tyg med små vita prickar. Både det och jordgubbstyget kommer från en av mina absoluta favoriter när det gäller textilier och inredningsdetaljer - Cath Kidston. Tygerna är inköpta i London och jag kan varmt rekommendera ett besök i en Cath Kidston-butik; det är rena paradiset för alla som är förtjusta i pastelliga, prickiga och blommiga saker i retrostil. För alla andra är det sannolikt mest en plåga.

Sommarläsning: del 2

Här är resten av min sommarläsning, förutom ett par biblioteksböcker som redan hade återlämnats när bilden togs. En i sanning salig blandning vilket är precis vad jag gillar. Jag är överhuvudtaget inte särskilt fixerad vid specifika genrer utan föredrar att läsa brett. Naturligtvis varierar det också; periodvis kan jag dras mer till en viss typ av litteratur, för att därefter rikta in mig på något helt annat. Som exempel kan nämnas att jag i de sena tonåren läste en hel del fantasy, för att sedan inte läsa någon fantasy alls i ett antal år, tills att i nuläget återigen vara fast i fantasyträsket (främst urban fantasy numera).

När jag tänker efter är nog det enda som sällan får komma över min tröskel och ta plats i bokhyllan svenska deckare (även om jag är mycket förtjust i exempelvis Johan Theorin och Maria Lang) samt diskbänksrealism. Den sortens litteratur får nog, med vissa undantag naturligtvis, vänta tills jag är pensionär eller så. Man ska ju ha något att läsa på ålderns höst också!

Jag måste bara tillägga att jag inte har läst hela Nancy Mitfords samlade verk som syns på bilden, utan bara den första av hennes romaner. "Highland Fling" heter den och det är en humoristisk och underhållande berättelse om excentriska engelska överklassmänniskor med alldeles för mycket tid och för lite vett till sitt förfogande. Vid tillfälle ska jag läsa de resterande sju böckerna i samlingsvolymen.

Något som slog mig häromdagen var att jag borde ha sparat Laurie R. Kings  "The Moor" (den fjärde delen i serien om Sherlock Holmes och Mary Russell) till hösten istället. Den innehåller nämligen gott om regniga promenader på dimmiga hedar, ett flitigt tedrickande och sconesätande framför sprakande brasor (gärna i kombination med bok- eller tidningsläsande) samt ett lagom ruskigt brott att lösa. Perfekt på hösten med andra ord. Något som slår mig alldeles i denna stund är att eftersom sommarens väder var som höstens - fast något varmare - var det i själva verket en mycket passande bok att läsa då.

Sommarläsning: del 1 hittar ni här.

Augusti i bilder

Sommarläsning: del 1

Till vänster kan en del av de böcker som jag har läst under sommaren beskådas. Överlag riktigt bra läsning vilket är roligt eftersom alla av dem, med undantag av några biblioteksböcker, har fyndats i min digra samling av olästa böcker där vissa har stått och samlat damm i åratal. Jag har helt enkelt inte känt mig intresserad av att läsa dem tidigare; jag måste vara på rätt humör och det måste vara rätt tillfälle att läsa en viss bok - annars slutar det bara med att jag ställer tillbaka den efter en sida (eller första meningen i vissa fall).

För att rensa lite i hyllorna bestämde jag mig för att ge mig själv en liten utmaning: att inte köpa några böcker under sommaren utan istället botanisera bland de jag redan har i min ägo. Det visade sig vara ett lyckat tilltag, sammanlagt läste jag tretton stycken dammsamlare. Faktum är att jag ska försöka fortsätta på det spåret även i framtiden - innan jag köper nytt ska jag helst läsa något "gammalt" först. Lite som det ibland sägs i inredningssammanhang, det där med att för varje sak man köper till sitt hem ska man rensa ut något annat. Skillnaden blir dock att jag inte tänker göra mig av med några böcker alls, med undantag av de som är dåliga förstås. Med andra ord kommer jag snart att bli tvungen att byta bostad då min nuvarande inte har plats för fler bokhyllor...     

Allas vår Selma är för övrigt den författare som jag under denna period har läst flest böcker av - fem stycken närmare bestämt, två var omläsningar. Av någon anledning tycker jag att hennes böcker passar extra bra att läsa i sommartid. Vad det beror på kan jag inte riktigt sätta fingret på, kanske har det att göra med naturskildringarna? Mina Lagerlöfska favoriter är i alla fall "Gösta Berlings saga" och barndomsfavoriten "Bortbytingen" (bilderboksversionen från 1986 med illustrationer av Maj Fagerberg). 

  

Att virka en matta

Jag har länge varit innerligt less på mattan som jag har i mitt vardagsrum eftersom den ser så menlös och tråkig ut. Nu är det egentligen inte den stackars mattans fel utan snarare golvets. Allt min bostad har att erbjuda i golvväg är nämligen en inte alltför vacker plastmatta i en svårdefinierbar ljus-beige-gråflammig ton. Mattan (alltså inte den av plast) är ljusgrön och blir helt enkelt för neutral i sammanhanget. På en annan plats, som på ett vitmålat trägolv, hade den nog kommit mer till sin rätt. I väntan på ett sådant tänker jag mig att en matta som kontrasterar mer mot golvet kommer att fungera bättre. Därför har jag varit på jakt efter något passande och har särskilt spanat efter något i röda och rosa toner, men som sig bör när jag vill ha något specifikt står det naturligtvis inte att finna. Det är alltid något som inte stämmer med mattorna jag kollat på: de är för dyra/för små/för fula/har fel färg etc. (det kan ju också vara jag som är alldeles för kräsen...). 

Till slut gav jag upp mattjakten och bestämde mig för att göra en egen, precis som jag vill ha den. Då jag inte har en vävstol i min ägo vilket annars hade varit perfekt, fick det bli virkning istället - jag tycker om att virka och som den obotliga optimist jag faktiskt är, tänkte jag att "det går väl ganska fort när man använder mattrasor". Och ja, det gör det! Problemet är bara att det också innebär ett otroligt massa tygrivande. Att göra ett par tre nystan går väl an, men då mattan ska bli ungefär 150x200 cm stor krävs det betydligt mer än så. Jag kan omöjligt riva större mängder åt gången - åtminstone inte om jag vill ha hälsan och vettet i behåll. Inte nog med att man andas in en massa tygfibrer vilket leder till sällan skådade nysattacker, det hela leder också till ett hårsvall som ser ut att ha doppats i en påse mjöl, samt kläder som ger intryck av att ha dragits runt på ett ytterst dammigt golv. Det enda som fungerar är att riva lite och virka, riva lite och virka. När mattan blir klar återstår att se, men med tanke på att den för tillfället är ynka 25 cm lång så gissar jag att det dröjer ett tag! 

Så kan det gå...

Idag när jag gick ut på balkongen fick jag till min överraskning se denna blomma:

Lite lustigt med tanke på att resten ser ut så här...

Skördedags

Några stora mängder är det naturligtvis inte frågan om, men även om det bara är lite så känns det ändå bra - att kunna gå ut på balkongen för att skörda det man själv sått är verkligen inte fy skam! Dessutom blir det enligt min erfarenhet betydligt godare än det som finns att köpa i affären. Nu har jag bondbönor och smultron att se fram emot och om inte annat så ser de åtminstone ut att frodas och må bra. För övrigt har krassen (som jag nästan hade gett upp hoppet om) äntligen kommit igång och blommar nu för fullt.

På det stora hela är jag nöjd med årets balkong. Den sega starten och det kalla vädret till trots blommar och grönskar det faktiskt rätt så bra.